BOING - EN LÄTTNAD I DIMMAN

På tal om BARISTAN.

Man var där. Var ni? Jag såg några av er "en vivo" men innan jag hann säga hej hade ni dragit iväg. DOH. Jag som hade hoppats svamla lite med er om ditten och datten för att avsluta förvirrat på småtimmarna diskuterandes hur man stavar "Pljetskaviça". Nä,jag fick nog inte till det den här gången heller.

En av er fick jag ögonkontakt med. Det var som att få stora A i AMEN noterat vertikalt. MEN blev aldrig men A vilken kväll ändå.

Men vilken kväll. Vilken stor kväll. Vilken skön tillställning. Som fotbolls-VM utan ångesten. Korven utan kladdet.

Så grattis till vår vän BARISTAN. Stort. Stort som fan.

ENAD FRONT MOT BRÅTTOM HEM

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SALOMON - KUNDRELATIONER

Som ni vet tycker vi om korrespondens. Nu har vi fått det i form av ett mail.
Då vi normalt inte under några omständigheter diskuterar specifika kundrelationer här på bloggen, ville vi iaf ta tillfället i akt och besvara detta trevliga mail medelst en kort rad. Tack för intresset!



Vi föreslår att du tar kontakt med din lokala Salomonhanldare. Eller ger dig till känna genom Salomons officiella hemsida.
Oss veterligen så förekommer inga speciella fel på en viss sorts sko som har sålts de senaste åren men vi tycker verkligen att du skall ta upp det med din lokala skohandlare. Om du mot all förmodan har du gjort dig ovän med din lokala skohandlar (Intersport) försök att ringa:

Amer Sports Sverige AB
Växel: 033-233700
Telefax: 033-233740
Besöksadress
Åsboholmsgatan 16
BORÅS

Vi önskar dig lycka till och kan fortfarande varmt rekommendera Salomon skor.

ENAD FRONT MOT SLASK

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SMÅSTADSBUS - CARL HAMILTON

Skonilsson tänker sig ta ledigt. Han tänker sig resa bort en tid, med detta sagt, inte nödvändigtvis uppdatera bloggen mycket mindre än vad som redan görs men han kommer göra det från bussfönstret, båtdäck eller på flygplatser på varma stränder och restauranger utan vegetariskt alternativ.

Träffade en gammal vän härom dagen. Eller hon träffade mig. Hade letat upp mig på Facebook. Nu hade hon tagit reda på var i staden jag kunde påträffas. Hon ville återuppliva gamla minnen. Jag hade ingen lust.

En annan vän brukar, på tal om att säga nej, retoriskt fråga - "nekar man någon ett handslag?" "Nä." "Nä, varför ska man då neka någon ett samlag?"

Nu någon vecka efter Halal-TV och Carl Hamiltons makalösa generaltabbe så begriper jag lite bättre, vad exakt min vän menade med det där.

Men, jo. Ibland nekar man handslag. Må det så vara för rädsla att människor ska bli sexuellt upphetsade, smittorisken, kulturell- och religiös-övertygelse eller bara för att kolla om toleransen verkligen är så hög som folk påstår. Inte bara som kollektiv idé utan också på ett personligt plan. Oavsett varför man vänligt eller inte nekar att ta i hand men fortfarande står till konversationens förfogande så måste det vara ok. Att Carl Hamilton kände sig kränkt som man (individ, svensk man, del av majoriteten), visar på hans pinsamma tillkortakommanden på det personliga planet. Man kan tycka synd om karln men det är aldrig för sent att lära sig. Hav förtröstan Carl. Hav förtröstan.

Så efter allt detta. Är neka ett handslag verkligen det samma som att neka någon ett samlag? Nä. Inte nu längre iaf. Nu har man ju blivit lite äldre. Inte lika gammal som Carl Hamilton. Men lite äldre. Det ÄR inte samma sak även om jag TILLSTÅR att jag TYCKTE det förut. Tänka sig, saker rör på sig, förändras. Hujedamig. Tur är väl det. För f-n.

Smygfilmad eller inte så nekade jag min gamla vän "handslaget". Men hon fick en kram.

ENAD FRONT MOT ICKETOLERANSEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

FIRST CALL FOR LAGER

Vi vill, eftersom det börjar dra ihop sig, passa på att påminna er att det snart är dags att uppgradera ert förråd av broddar.
Nytt lager på väg.

ENAD FRONT FÖR HALKA

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

HA EN SMAKFULLDAG

Mitt i veckan för många år sedan.

En kvinna jag har ynnesten att få uppleva tycker inte det passar sig att jag inte hör av mig varje fredag. Eller, det passar sig så länge hon inte är hemma.

Jag frågar försynt om det skulle passa bättre om jag inte hörde av mig varje torsdag? Vi känner varandra väl. Har nött på varandra i många år så hon skrattar åt mig. Att vara dryg är bara pluspoäng hos henne, jag vet det, och hon vet att jag vet. Alltså leker vi det där spelet vi två kan så väl. Det slutar alltid med att vi viskar godsaker i örat på varandra och lämnar bomärken under kläderna.

Så lekte vi länge.

Vi unnade alltid varandra att inte höra av sig när det inte passade. Vi var inte KKs. Vi var inte ens vänner. Men vi hade roligt. Varje gång.

Sista gången vi hördes skrattade vi på telefon fram mot morgonen. Vi bestämde att vi skulle ses nästa kväll men skojade om hur fin frukosten skulle bli; vi vaknade alltid leende efter våra samtal eller sammankomster.

"Tills vi ses", brukade vi säga, "ha en smakfull dag!", åsyftandes allt gott vi förnekade oss när vi lät bli att ses.

"Ha en smakfull dag!", var det sista jag sade till henne den natten. På morgonen var hon borta i en trafikolycka.

ENAD FRONT MOT TRAFIKFARLIGA BILISTER

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

PÅ SKÅPET

Fick till vardags, två meter är mer än varannan.
Fast Lisa hon tyckte bättre om en annans.
Min inte andras, en annans är bäst, fast Karro från småland småler, ger mest.
Ge utan att ta är gott i små stycken men för mycket så ger man till slut utan samtycke.
För upptagen med att fixa med att vara till lags glömmer man ofta att alla behag.
Man dristar sig till att tillskriva sig själv och sin kära.
Försvinner när man sitter framför spegeln för nära.

ENAD FRONT MOT FRÖDINGS HÄRMAPOR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

MAN BLIR MORDISK

En vän kontaktar mig på IM. Man blir rabiat. Mordisk. Förbannad utan ände.

VÄN: hallå
SN: 123 buddy
VÄN: fan en av tjejens brukare som sitter i rullstol
har suttit ensam utanför ikea i barkarby sedan klockan 18
och köpt en tromsö
SN: skojaru...
VÄN: så har det kommit tre-fyra färdtjänst
och vänt, och vägrat ta med sängpaketen
så jag åkte ut dit nu på kvällen anlände 21.30
SN: men vad i helvt.
VÄN: det var det ensammaste jag sett
SN: är människor inte kloka??
fan man borde stämma träff med dem för en date med slagträt --
VÄN: du kan tänka dig en man i rullstol som sitter på en helt öde ikea-parkering i regnet
SN: fan vad förbannad jag blir..
VÄN: i mörkret
ja det är inte kul
sedan var ju sängen stor som fan
så jag fick dra fram stolen så långt det gick
så jag körde hela vägen till södermalm där han bor
med ratten tryckt mot bröstkorgen 
snacka om trafikfara
SN: men för i hlvt.. vilka var där och vände med stora bilar... man blir ju galen..
ja, men herregud, bra jobbat
men fy fan..
VÄN: ja man undrar ju

ENAD FRONT MOT EGOISMEN SOM GENOMSYRAR VÅRT SAMHÄLLE MER OCH MER FÖR VARJE DAG

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

ULLISEN FÅR BESÖK

Med tanke på hur välartad SKONILSSON är. Hur gott han luktar och hur ofta han får höra - "du är vacker, intelligent och sexig" så blir man inte förvånad av skamliga förslag. Men man tar det med jämnmod. Det är alldagliga saker och om det tas på annat sätt än med självdistans och med ett snett leende så är man på god väg att kunna kalla sig SNYGGNILSSON och vem fan vill kallas det? Kanske någon singwrongerpooperwannabee men inte yours truly. Nä.

Men om man låter fantasin vandra. Först ett besök hos Majsan, en kram i hetsen. Sen till Mallan som alltid håller fanan högt för att avsluta den virtuella turen hos GF för en snabb steppkurs. Tap, tap, tappin'. Så skulle man stå ut med att kallas båd det ena och andra. Mest det andra.

Men... ingen tur är komplett förrän man på kvast flugit förbi Ullisen för att beklaga att SöS inte var Janne Andersson mer behjälplig. Vi är fortfarande chockade. Martin Hansson dömde straff på SöS. Vi kan inte begripa det. Men vi njuter av det. Efter 8-18 i frisparkar med 48-52 % BI så fick vi en straff. Martin Hansson måste ha trampat fel och andats ut lite för hastigt.

ENAD FRONT MOT SURKAFFE

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

TIGHT AS PAPAS BUTT

Ni vet hur livet ibland bara kan vara ur synk?
Man är 1 år för ung, 15 år för gammal eller har missat den coolaste perioden inom rocken med 20.

Vi satt häromdagen och fikade och undrade, som vi ofta gör, varför alla dessa singelmammor alltid tycks kunna hitta en anledning att skaffa sig ett par likadana skor till. Det har ingen betydelse om de är den foträtta, foträta, fogliga sandalen i material från framtiden eller pumps från '86 - typen, de kan alltid hitta en anledning att skaffa sig ett par till - likadana. Viktiga frågor.

Men hur det nu kom sig så föll det sig så att Johnny fick sköta inventeringen helt ensam den här gången. Vi började alla samtala om det samtidigt men killen kom helt ur fas och helt plötsligt var han ensam med inventeringen.

Han kom till mig sedan och undrade hur fan det hade gått till - hur blev han solo om inventeringen? Jag kunde bara säga att jag inte hade en aning men att vi faktiskt påbörjat samtalet runt inventeringen samtidigt där under fikastunden.

Vi undrar alla hur fan det gick till. Jag erbjöd mig att hjälpa honom. Han bad mig att låta bli. "Du har alltid hjälpt alla hela tiden - nu tar jag det här - men hur fan gick det till?" sa han innan jag gick.

Vi kom in samtidigt i konversationen. Och han blev kvar.

De här killarna började samtidigt men vad fan hände sen? Vá fan hände?

ENAD FRONT MOT KANT


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

ÜBER DEN DÄR KVINNAN

Jag har en kvinna i mitt liv jag alltid tycker illa om att träffa.
Jag vet vad hon heter men vi kan kalla henne Tess.

Jag tog spanska som ung. Som tonåring. Min spanskalärare var en, tyckte jag då, het latinska vid namn Bermudas Grankvist. Hon var ganska kort, hade smal midja och var en hejare på oregelbundna verb.

Vi gjorde en massa saker, och hon lärde mig en massa om spansk kultur och röda viner ända tills hennes man kom hem en tidig eftermiddag och undrade varför hon hade sex med eleven som inte kunde klara av att böja "hacer".

Mannen hade humor. Det hade jag med.

"No hice nada. Digo, no hemos hecho nada. Te lo juro. Yo he estado haciendo nada. Fue tu mujer. Ella me hico de todo! Y como me hico. Me hico bien. Me hago la noche. Ciao!"

Det kanske inte var så kul. Hon skrattade iaf och bjöd hem mig nästa dag igen - "y de nuevo, no hice nada, te juro".

Nu för tiden kan jag inte träffa henne. Hon tycker om mig. Hennes man tycker om mig. Jag tycker inte om tanken på att de tycker om mig på det sättet. Så är det med det, men kul vá det när det begav sig. Te juro. Viste.

ENAD FRONT FÖR LATIN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SMAKLÖST MED PETER

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SMAKLÖST MED NICKLAS

Jag har en samling köksknivar som inte går av när man hackar.

Min kusin träffades av blixten när hon skulle fria till sin kusin. Hon friade inte och min kusin hon skulle fria till friades. Jag har alltid undrat vad som skulle blivit av min kusin, den som inte kunde fria, om hon kunde friat. Vad hade hon gjort om hon överlevt blixten?

Man får sig alltid historier till livs och allt som inte är en historia är en pjäs. Om min kusin varit en aktris i en pjäs. Då dog hon på scenen. Varför ska man då komma tillbaks för att se samma pjäs?

Det är lite som med porrfilm. Men där dör de i det lilla mest hela tiden. La petite morte est tout.

Voilá.

ENAD FRONT MOT NICKLAS KNIVAR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SKOna HENNES BARA FOT

Sällan har någon gått så mycket utan att komma en meter.
Sällan har någon varit så mycket i steget utan att våga ta klivet.
Sedan dag ett har det varit mannens uppgift att visa vägen, men äntligen får en kvinna äran att leda oss!

Vad har då mannen vi alltid sett på med beundran gemensamt med kvinnan som nu tar täten?
Vad skulle kvinnan belönas med som mannen aldrig fått?
Givetvis är det skor!

Chefen är gladare än någonsin, springer in och ut ur butiken och ”visar hur hon skulle se ut högst upp på stolpen”
Det var roligt första, andra, kanske tredje gången. Men inte nu efter snart en vecka.

- där går hon
- där kommer hon
- där gick hon

ska man nu lägga en halv miljard på att sätta FRU GÅRMAN på display inför hela svenska folket så borde man ha passat på att slå ett slag för skon. En vacker sko med hög klack. En sexig sandalett med fint spänne.
Man skulle ha gett oss förbipasserande något att glädjas åt.
Kanske skulle man göra skylten magnetisk så att det går att byta ut hennes skor varje månad.
Bryta övergångsställsstressen.

ENAD FRONT MOT STILLA KVINNOR


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

DAGISPESTEN

Efter att ha jobbat fackligt lokalt i några år så tröttnade min kollega på att hoppas på kollektivavtalen. I separata förhandlingar så har han nu men chefens medgivande drivit igenom Snortillägg eller AFFADP (Avtal För Förebyggande Av Dagispesten).

I korthet så går det ut på att under riskperioder av influensor, halsfluss och andra virus och/eller bakterie sjukdomar som påvisats florera runt om de kommunala daghemmen i området så har vi AFFADP-tillägg. Vi är oerhört nöjda med att på detta sätt kunna kompensera oss för våra ev. inkomstbortfall i sjukdomstider.

Vår chef är också lyrisk. På något smalt sätt så tror hon att hon skall kunna dra växlar på detta då det "alltid är fördelaktigt att ligga i förändringens framkant".

Jag är mer osäker. Att betala extra för något man redan betalar extra för borde vara dåliga affärer? Hur som, jag och en annan kollega har redan bestämt oss för att ge bort vår inkomst som kommer från AFFADP till Rädda Barnen. De behöver pengarna mer än vi gör.

ENAD FRONT MOT SNOR I NÄSAN


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

RÄTT PÅ HANDEN GER BRA VINST

När jag var liten och det började bli kallt ute, precis som nu så blev man ständigt matad med propaganda om hur mycket kroppsvärme i procent som lämnade kroppen och hur snabbt det gick.
Det har fått mig att tänka på ålderns höst.
Allt snack om global warming, växthuseffekt, isar som smälter, glaciärer som fanns för en vecka sedan bara för att ha gått upp i rök.

Om nu 70% av kroppsvärmen försvinner upp ur huvudet så borde vi gå på händer.
Om potatisen har ett dåligt år så borde arbetslösa få gå på händer på potatisåkern.
Om ölpriset stiger till följd av dålig skörd så ska bonden tvingas att värma jorden med sin skalle.

Som ni säkert redan nu förstår skulle detta se helt galet ut, att hundratals gick runt på händer för att rädda potatisen eller säkerställa tillgången av öl på systembolaget.
Inte bara för att det gick runt på händer utan för att de inte bar handskor.
Vi har tänkt en del på detta faktum här i butiken och har kommit fram till en slutsats.

Handskorna måste onekligen kunna sättas på utan problem, det utesluter ju genast skosnöre.
Kardborre var på tapeten ett tag men det skulle innebära irritation på läppar och tung efter ett tag.
Då återstår bara en förenklad variant av sockerplast, fast med greppvänliga broddar, som ”träs” på händerna varpå man med munnens hjälp suger ut allt luft.
Vi tog fram en prototyp som presenterades för en tillverkare i Slovakien, där gick vi bet och nådde framgång i Asien (återigen).

Vi har skämtat en del om handskorna i veckan, skulle detta innebära en ny era för handtrallan?

ENAD FRONT FÖR TRALLANDE

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

EXTRAKTIONSTIDER & TOABESÖK

Idag hände en märklig sak. Min lilla presskanna hade precis fått sig en omgång La Ceja Supremo, Colombia - jo, ni som kan era latinska språk ser ju märkvärdigheten i kaffets namn men jag antar att det beror på att kooperativet heter La Ceja och att "blandningen" är Supremo. Hur som, detta ursprungskaffe rostades av de ljusa bönornas tillbedjare och syrans eviga riddare, Da Matteo i Göteborg.

Kaffet skall dra ca. 3-4 min. Precis när jag häller på vattnet (som förövrigt silas igenom filtret under fuktningen av kaffet i kannan, gör inte alla det?) så blir jag varse att jag måste gå på toa. För att inte riskera överextraktion så tar jag med mig min kaffekopp och lilla Bodum och ställer dem på golvet framför mig medan jag gör nummer 2. Precis vid 3.22 min börjar jag långsamt att pressa vattnet igenom bönorna en sista gång och häller upp allt i min lite större kaffekopp. Mugg heter det väl då.

Så där satt jag och smakade av detta mysiga kaffe som hade med sig en trevlig mjuk rostkaraktär, lite brynt majs, en släng mandelsmör och lite touch av blodgrape. Eftersmaken drog lite mer mot bitterpomerans men lyfte upp i näsan och fick mig att se det där smörebrödet med solrosfrön jag åt sist jag var i Köpenhamn. Kaffet var runt men med karaktär. De flesta skulle nog tycka det smakade just kaffe, och jo, det här har det där "vanliga" karaktäristiska Colombianska, som är så omtyckt, fast mer definierat och det vågar visa känslighet i all sin fasthet. Utan att bli sorgset.

Det var det bästa kaffet jag druckit på muggen.

ENAD FRONT MOT UNDERHÅLLNINGSINDOKTRINERINGEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

FY FAXEN

Av någon anledning så ville mannen framför mig inte backa. Han hade ett krav. "Jag måste inventera era gamla kontorsmaskiner - det här är order uppifrån".

Min CHEF skickar aldrig springpojkar då jag har en känsla av att hon vill styra sitt imperium "hands on". Hon kallar det "management by walking in good shoes". Jag skrattade de första 3 ggr. Nu hånglar jag hellre upp henne än hör henne dra sina gamla management-vitsar.

Mannen gav sig inte så jag visade in honom i skrubben där vi förvarar lite äldre kontorsmaskiner. Någon dator med 16 MB RAM, en TV som kasserades då fjärrisen dog och en fin gammal kassaapparat som fungerar alldeles utmärkt men som man, enligt lag, måste använda hörselskydd för att operera.

Bland bråtet hittade den nitiske inspektören en faxmaskin. Han mumlade något om bläck (laser - what da fuuuck?) och om batterier och urban mining. Han hade hur som helst en hangup på denna apparat.

Han tar upp den. Kopplar den till ett vägguttag och börjar pilla runt på olika knappar. Helt plötslig så börjar skrället att väsnas och ut pruttar ett fax. Det är 6 år gammalt - lite innan chefen började med "management by walking in good shoes" - nä, jag skrattar inte. På faxen står texten "TILL JOHN: TACK FÖR IGÅR. DU FÅR HEL SEM. ERS & 2 MÅN LÖNER. DU ÄR HÄRMED UPPSAGD. RÄKNA EN AV MÅN. LÖNERNA SOM UPPSÄGNINGSTID. TACK IGEN FÖR IGÅR MEN NEJ TACK. CHEFEN"

Ut kommer alltså en uppsägning, per fax till JOHN. Men på något sätt så försvann det in i faxens mörka skrymslen och av alla faxar som finns så hade just vår en cache som kunde klara av tidens tand.

JOHN jobbar fortfarande hos oss. Han visste inte att han blivit uppsagd och CHEFEN måste ha dragit sig för att dra det hela personligen och bara försökt gå vidare. Men säkert är att hon dragit lärdom av detta totala fiasko till ledare. Nuförtiden gillar hon personliga möten, konfrontationer och konflikter "up close". Att faxa något man kan säga över en trevlig lunch på tu man hand är inte hennes stil. Inte nu.

JOHN har pratat om förändringen i CHEFENS attityd från "the old days" och svaret till förändringen var alltså detta. Ett fax behöver inte komma fram för att få saker gjorda. Fråga TOBBE. Vi satt alla och tittade på faxen i väntan på ett likadant till honom. Det kom inget.

Telefonen ringde. Det var till JOHN. CHEFEN ville prata med honom. Inventering.

Man får aldrig glömma att folks byk alltid är lite trassligare än man någonsin kan tänka sig. Och lite till. Och lite till.

ENAD FRONT MOT SMÅ HÄSTAR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

JAPANER, DERAS FRUAR OCH EN BIL

Vissa dagar är det som om samma människa kom in och ut ur butiken om och om igen. De ber om samma saker, tar på samma skor och har samma storlek på fötterna. De har ibland också exakt likadana fruar.

Härom veckan var det "den japanska" dagen. Vi kom för tidigt till jobbet. En av kamraterna bestämde sig för att vi skulla värma upp ordentligare än vanligt och hade gjort en mix-CD med låtar vi jympade till. "Det är japansk pop", sa han och stretchade lite längre och hårdare än vanligt. CDn gick sedan varm i vår smått illalåtande karaokeanläggning - ni minns nog inte att den där Bävern från Skara var inne med en underhållningslåda, men den står iaf och tuffar runt schlager. Hur som, man kan koppla bort ljudet från bilden och se på Lotta Engberg men höra Utami Hitohita sjunga svajande C medan hennes vänner låter som den på gräs höga kören ur Hair. Jo, man innehar "Hair, The Musical" på japanska. Jo, det är the ORIGINAL cast.

Där står vi då och förundras över hur Lottas ögon alltid lyckas plura så där pigaktigt varje gång hon sjunger en refräng medan en japansk slagdänga med för snabba toner efter varandra plågar oss genom förmiddagen , när en väldigt satt man med styva polisonger kliver in. Han är Pianist, har spretig mustasch, är japan och i släptåg finner man hans vackra fru. Hon är vacker. Väldigt vacker. Hon är som en tysk performance-konstnär i mörker. Hon kan alla tricken och vi (jag) går på det direkt.

Efter att ha gjort den klassiska NKOTB knäböjen framför henne så låtar jag min händer fara upp och ner för hennes fötter med de blott 12 par av storlek 35 vi just nu råkar ha inne i butiken. Det går vägen. Hon ler hela samkvämet och hennes man stryker nervöst sin mustasch, betalar och lämnar stället med Geishan från Panama i släptåg.

Hon kan inte ha varit helt japanskt men det är omöjligt att gissa vad hon skulle vara en cocktail av så hon får bli från Panama.

Efter sushilunchen så fortsätter någon som ser ut som Lotta att yla i tysthet på skärmen men nu går vi igenom "The Best of Naruto" i ljudsystemet. Det är inte en blandning av märkliga japanska indienummer, det är BLANDINGEN av japanindie med stora bokstäver. Det spelades så intensivt att jag för en kort sekund trodde jag kunde förstå vad de sjöng. "Himata to hira ta. Mikata, Mikataeru. Tankeretu aru. Ru." Jo, ni fattar. Man kan inte förstå vad som sägs men på något primalt sätt så tror man sig ändå ana att "här jävlar äre hjärta och smärta tills kalsongen spricker".

Runt kl. 15 kliver en exakt likadan japan in som på förmiddagen. Och flickan som är med honom bär hans kamera och är en KOPIA av kvinnan jag hade kört NKOTB tricket för på morgonen. De är så lika, hon måste ha varit El Salvador. Kanske Señorita Venezuela, kanske Miss TEXMEX. Jag vet inte.

Hur som, så anfalls jag nu av denne, precis som den förre, korpulente och auktoritäre japan och så vitt jag förstår så hade ett stort gräl inträffat strax efter "the shoeman incident" och nu var brorsan här för att "fix it".

De råkade inte vara lika. De var lika. De var tvillingbröder och av någon märklig anledning så blir det så ibland att, tvillingpar blir ihop med andra tvillingpar. Fantasierna går ju lös så klart, hur kinky kan det inte bli... speciellt som om några av dessa dubbelpar faktiskt delar hus, men, men... det är ju bara jag. Naturligtvis är de inte mer kinky än annat folk. Det är nog bara jag som önskar att de vore det.

Hur som, jag kan ju inte låta bli att limma på den här frun också. På pin kiv.

Då kliver den förste brodern in i butiken igen. Han börjar skälla på den andre brodern - jag limmar fortfarande.

Det visar sig att den andre brodern har snott den förste broderns bil. Den förste brodern är rosenrasande för att han inte kunde hitta den andre broderns extra-nycklar för att han då kunnat nyttja dennes bil och inte varit tvungen att komma i en ruffig taxi. Ja, tänka sig att de hade exakt likadana bilar också.

Hur svårt kan det vara att skaffa sig åtminstone olika bilar? Inte nog med att de båda bröderna lyckats gifta sig med exakt likadana kvinnor. Deras kvinnor vill ha samma skor, luktar på samma sätt och har bestämt sig för exakt likadana Peugeot. De har dessutom okänsligheten att fråga om inte jag själv har en tvillingbror, så att "the shoe incident" som blev "the car issue" kan lösas genom att de ger borta sina båda respektive bilar till mig själv och min presumtive bror.

Jag förstår fortfarande inte varför de trodde att detta skulle lösa något. Jag förstår inte heller vad de trodde sig kunna vinna av att ge bort bilarna mer än ev. som någon slags bakvänd hämnd på en flirtande fru. Men det kanske är så att endel bara har ett större behov av balans i livet. De här japanerna hade iaf tagit det där med Ying och Yang till en helt ny nivå. Men fan vad jag garvade när de droppade två exakt likadana bilnycklar i händerna på mig. Slet tag i sina fruar - jo, jag tror att en av fruarna faktiskt gillade mig - och lämnade butiken genom varsin exakt likadan dörr. Exakt samtidigt.

Balans. Jo, jag behöver bara en bil. Nu finns det en svart Peugeot till salu. Jag behöver bara en och de andra i butiken tror att en förbannelse vilar på dessa bilar och vill inte ens ta i dem med getskinnshandskar.

Idioter.

ENAD FRONT MOT BRÄNT GUMMI

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

FISHING THE SHALLOW

We don't make shoes.
But if we did.
It would probably be the best shoes in the WÖÖÖÖÖÖÖRLD.


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

TILL RAMI SHAABAN

När Rami blev skadad så grät vi i butiken. Rami är en bra kille. Han gillar gott kaffe och han gillar bra skor. Som ni vet så är Rami vår kille och han går i våra skor. Här kan ni läsa vår korta hälsning till Rami.
För er som inte vill lämna oss så finns den här under.

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

CHERISH THE LOVE

Saft och sylt och magen låter.

MAY THE FORCE BE WITH SHOE

One size, fits all.

SKONILSSON VISAR SIG 5

Ich bin Schulnisse.

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

BUT LIFE IS GOOD

Life, oh life. Oh, liiiiiife. Oh, life. Tu, tu, tutu.

TRÖSTKAFFE

Aldrig mer Österrike.