Mitt i veckan för många år sedan.
En kvinna jag har ynnesten att få uppleva tycker inte det passar sig att jag inte hör av mig varje fredag. Eller, det passar sig så länge hon inte är hemma.
Jag frågar försynt om det skulle passa bättre om jag inte hörde av mig varje torsdag? Vi känner varandra väl. Har nött på varandra i många år så hon skrattar åt mig. Att vara dryg är bara pluspoäng hos henne, jag vet det, och hon vet att jag vet. Alltså leker vi det där spelet vi två kan så väl. Det slutar alltid med att vi viskar godsaker i örat på varandra och lämnar bomärken under kläderna.
Så lekte vi länge.
Vi unnade alltid varandra att inte höra av sig när det inte passade. Vi var inte KKs. Vi var inte ens vänner. Men vi hade roligt. Varje gång.
Sista gången vi hördes skrattade vi på telefon fram mot morgonen. Vi bestämde att vi skulle ses nästa kväll men skojade om hur fin frukosten skulle bli; vi vaknade alltid leende efter våra samtal eller sammankomster.
"Tills vi ses", brukade vi säga, "ha en smakfull dag!", åsyftandes allt gott vi förnekade oss när vi lät bli att ses.
"Ha en smakfull dag!", var det sista jag sade till henne den natten. På morgonen var hon borta i en trafikolycka.
ENAD FRONT MOT TRAFIKFARLIGA BILISTER
Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!
onsdag 5 november 2008
HA EN SMAKFULLDAG
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mmmm.. Det är då.. Just vid så´na tillfällen som man aldrig glömmer.. Och som man ska lära sig att "fånga dagen"...
Pok
Mallatrormanskalärasignågothelatidenbralla
=(
*krama*
Skicka en kommentar