BARA EN MÅNDAG I VECKAN

Inget skulle kunna hålla henne tillbaka. Ett raid längs upplysta trähyllor senare var hon redo att ta med sig sina nya skor ut. De tog sig till Vickan på galej - hela natten.

Dagen därpå står kvinnan i vår dörr igen. Hon har ett par trasiga skor i handen. Det är inte de skor hon köpte hos oss. Vi för inte de skorna här. Likväl ville hon reklamera dem.

Efter en lång och ganska hetsig diskussion så gifte sig en av våra kollegor - vi kan kalla honom MATS - med kvinnan ifråga. Vi andra frågade oss, "hur är det möjligt?".

Vad är det med kärlek, skor och klackar som gör att män och kvinnor förvånar sig själva, om och om igen? Det är vackert.

Nuförtiden drabbas MATS av en hjälplös melankoli när denna dag kommer på tal. Nu har, "hur är det möjligt?" blivit ett mantra för honom. Det är sorgligt.

"Hur är det möjligt?", är en sådan taffligt ställd fråga. "Varför inte?", räcker bra. Vi borde ha glatts åt hans heta lycka och nu kan det inte göras ogjort. Men nästa gång någon vill byta ut fel skor, då jävlar i min låda. Då ska vi sjunga heja-ramsor som Curva Nord.

Tror vi är lite melankoliska idag iaf. Tur att det bara är måndag en dag i veckan.

ENAD FRONT MOT SMÅAKTIGHET

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!