SMÅSTADSBUS - CARL HAMILTON

Skonilsson tänker sig ta ledigt. Han tänker sig resa bort en tid, med detta sagt, inte nödvändigtvis uppdatera bloggen mycket mindre än vad som redan görs men han kommer göra det från bussfönstret, båtdäck eller på flygplatser på varma stränder och restauranger utan vegetariskt alternativ.

Träffade en gammal vän härom dagen. Eller hon träffade mig. Hade letat upp mig på Facebook. Nu hade hon tagit reda på var i staden jag kunde påträffas. Hon ville återuppliva gamla minnen. Jag hade ingen lust.

En annan vän brukar, på tal om att säga nej, retoriskt fråga - "nekar man någon ett handslag?" "Nä." "Nä, varför ska man då neka någon ett samlag?"

Nu någon vecka efter Halal-TV och Carl Hamiltons makalösa generaltabbe så begriper jag lite bättre, vad exakt min vän menade med det där.

Men, jo. Ibland nekar man handslag. Må det så vara för rädsla att människor ska bli sexuellt upphetsade, smittorisken, kulturell- och religiös-övertygelse eller bara för att kolla om toleransen verkligen är så hög som folk påstår. Inte bara som kollektiv idé utan också på ett personligt plan. Oavsett varför man vänligt eller inte nekar att ta i hand men fortfarande står till konversationens förfogande så måste det vara ok. Att Carl Hamilton kände sig kränkt som man (individ, svensk man, del av majoriteten), visar på hans pinsamma tillkortakommanden på det personliga planet. Man kan tycka synd om karln men det är aldrig för sent att lära sig. Hav förtröstan Carl. Hav förtröstan.

Så efter allt detta. Är neka ett handslag verkligen det samma som att neka någon ett samlag? Nä. Inte nu längre iaf. Nu har man ju blivit lite äldre. Inte lika gammal som Carl Hamilton. Men lite äldre. Det ÄR inte samma sak även om jag TILLSTÅR att jag TYCKTE det förut. Tänka sig, saker rör på sig, förändras. Hujedamig. Tur är väl det. För f-n.

Smygfilmad eller inte så nekade jag min gamla vän "handslaget". Men hon fick en kram.

ENAD FRONT MOT ICKETOLERANSEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!