Ni vet hur livet ibland bara kan vara ur synk?
Man är 1 år för ung, 15 år för gammal eller har missat den coolaste perioden inom rocken med 20.
Vi satt häromdagen och fikade och undrade, som vi ofta gör, varför alla dessa singelmammor alltid tycks kunna hitta en anledning att skaffa sig ett par likadana skor till. Det har ingen betydelse om de är den foträtta, foträta, fogliga sandalen i material från framtiden eller pumps från '86 - typen, de kan alltid hitta en anledning att skaffa sig ett par till - likadana. Viktiga frågor.
Men hur det nu kom sig så föll det sig så att Johnny fick sköta inventeringen helt ensam den här gången. Vi började alla samtala om det samtidigt men killen kom helt ur fas och helt plötsligt var han ensam med inventeringen.
Han kom till mig sedan och undrade hur fan det hade gått till - hur blev han solo om inventeringen? Jag kunde bara säga att jag inte hade en aning men att vi faktiskt påbörjat samtalet runt inventeringen samtidigt där under fikastunden.
Vi undrar alla hur fan det gick till. Jag erbjöd mig att hjälpa honom. Han bad mig att låta bli. "Du har alltid hjälpt alla hela tiden - nu tar jag det här - men hur fan gick det till?" sa han innan jag gick.
Vi kom in samtidigt i konversationen. Och han blev kvar.
De här killarna började samtidigt men vad fan hände sen? Vá fan hände?
ENAD FRONT MOT KANT
Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!
