ÜBER DEN DÄR KVINNAN

Jag har en kvinna i mitt liv jag alltid tycker illa om att träffa.
Jag vet vad hon heter men vi kan kalla henne Tess.

Jag tog spanska som ung. Som tonåring. Min spanskalärare var en, tyckte jag då, het latinska vid namn Bermudas Grankvist. Hon var ganska kort, hade smal midja och var en hejare på oregelbundna verb.

Vi gjorde en massa saker, och hon lärde mig en massa om spansk kultur och röda viner ända tills hennes man kom hem en tidig eftermiddag och undrade varför hon hade sex med eleven som inte kunde klara av att böja "hacer".

Mannen hade humor. Det hade jag med.

"No hice nada. Digo, no hemos hecho nada. Te lo juro. Yo he estado haciendo nada. Fue tu mujer. Ella me hico de todo! Y como me hico. Me hico bien. Me hago la noche. Ciao!"

Det kanske inte var så kul. Hon skrattade iaf och bjöd hem mig nästa dag igen - "y de nuevo, no hice nada, te juro".

Nu för tiden kan jag inte träffa henne. Hon tycker om mig. Hennes man tycker om mig. Jag tycker inte om tanken på att de tycker om mig på det sättet. Så är det med det, men kul vá det när det begav sig. Te juro. Viste.

ENAD FRONT FÖR LATIN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SMALA SULOR

En frusen man kliver in hos oss. Inte typen som söker sig till vår butik i vanliga fall men alla är lika välkomna. Vår gay-kollega - vi kan kalla honom TONY - rusar exalterat fram och mannen berättar att han vill ha "varma sulor", då han fryser.

Tony tittar på mig och jag jag går bort och hämtar de varmaste sulorna med AG+ behandling och hinner tänka, "vad brått han hade, Tony och det var ju inte alls hans typ".

När jag kommer tillbaka ger Tony mannen den värsta fot-avsugning jag sett. Tony fullkomligt slukar mannens högerfot och smeker hårdhänt hans vänstra. Jag hinner tänka att, "oj, denne gråe eminens får visst sina korvar varma" innan jag, för att inte avslöja min förvåning snabbt börjar konversera:

SN: Han ser ut och frysa mycket?
T: *med munnen full av fot* Jo.
EMINENSEN: Det var så kallt ute.
SN: Men...
T: *fortfarande med halsen full av stortå* Ge mig sulorna!
SN: Ok.

Det uppstår en ganska märklig tystnad. Jag tittar, kan inte annat och Tony avslutar sitt dåd efter att snabbt dragit på mannen hans strumpor och hjälpt honom på med skorna som nu är bestyckade med mycket varma sulor. Mannen sticker till Tony 200kr och går.

Vi pratade inte mer om det den där den dagen. Folk får göra vad de vill och jag vill egentligen inte veta. Det finns något som heter "plausible denial". Det är ofta användbart och väldigt praktiskt.

Nästa dag kommer Tony in på jobbet och är gladare än vanligt.

T: Du fick godkänt!
SN: Uhm, vá?
T: Min nye kille gillade dig. Du var "fördomsfri".
SN: ...snackar du om?
T: Han jag fot-sög av igår var min nye kille. Han ville testa dig och du klarade testet.

Jag undrar fortfarande vad som hade hänt om jag INTE klarat testet. Vad som är helt säkert är att folk är folk. Det är ingen idé att ens låtsas bli förvånad.

Oavsett hur märkliga du tycker saker verkar så kan du vara hundra på att de egentligen är resor märkvärdigare än du någonsin kunnat drömma om.

Och sen lite till.

ENAD FRONT MOT FÖR SMALA SULOR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!