ÜBER DEN DÄR KVINNAN

Jag har en kvinna i mitt liv jag alltid tycker illa om att träffa.
Jag vet vad hon heter men vi kan kalla henne Tess.

Jag tog spanska som ung. Som tonåring. Min spanskalärare var en, tyckte jag då, het latinska vid namn Bermudas Grankvist. Hon var ganska kort, hade smal midja och var en hejare på oregelbundna verb.

Vi gjorde en massa saker, och hon lärde mig en massa om spansk kultur och röda viner ända tills hennes man kom hem en tidig eftermiddag och undrade varför hon hade sex med eleven som inte kunde klara av att böja "hacer".

Mannen hade humor. Det hade jag med.

"No hice nada. Digo, no hemos hecho nada. Te lo juro. Yo he estado haciendo nada. Fue tu mujer. Ella me hico de todo! Y como me hico. Me hico bien. Me hago la noche. Ciao!"

Det kanske inte var så kul. Hon skrattade iaf och bjöd hem mig nästa dag igen - "y de nuevo, no hice nada, te juro".

Nu för tiden kan jag inte träffa henne. Hon tycker om mig. Hennes man tycker om mig. Jag tycker inte om tanken på att de tycker om mig på det sättet. Så är det med det, men kul vá det när det begav sig. Te juro. Viste.

ENAD FRONT FÖR LATIN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

STRING HOS TESS

Så jag var på väg till Tess.

Det finns saker man vill göra och saker man måste göra och eftersom jag inte gillar att backa vad gäller något jag sagt jag ska göra, så stod jag nu utanför hennes dörr och undrade om min jacka var värd besväret.

Hela hennes hem var ett funktionellt paradis. Hallen var funkis, små bord med smäckra ben, halvmörkt trä, väggar utsmyckade med stringhyllor och köket, som var beläget längst in, luktade färskt handmalet kaffe hade naturlig ventilation i torrförrådet och opraktisk disposition av skåpen.

På väggen hade hon en bild på sig själv naken, sittandes i diskhon, där hon tvättade sig då hon ogillade att gå in i badrummet som gav henne klaustrofobi.

Tess smet ut i köket för att mala mer kaffe, jag tittade efter min jacka men fick inte skott på den utan hamnade i hennes vardagsrum, kikandes på böcker och ganska snart utprovandes den bästa platsen att sitta på. En fåtölj.

Det hade blivit ganska sent. Nära på mörkt ute och när Tess kom tillbaka till mig så hade hon inget kaffe med sig. Jag hann tänka att det var "märkvärdigt, så mycket malande och ingen belöning".

Utan att se på mig släckte hon ljuset och ställde sig mitt i rummet, blundade och bad mig sedan att komma till henne; ställa mig bredvid henne. Jag gjorde som hon sa. "Tyst", sa hon. "Visst", sa jag och fick en knytnäve i midjan. "Tyst! Det är dags."

Jag blev tyst. Stod där i halvdunklet och väntade. "Det här är den bästa stunden på hela dagen", viskade hon.

Det började susa i mitt ena öra. Jag kunde höra hur blodet smet förbi trumhinnan och då, som på en magisk signal började ett rytmisk dunkande framträda.

Jag tittade på Tess, som fortfarande blundade. Hon började le. Jag tittade bara på denna kvinna, som bokade in grannens samlag varje dag vid samma tid och kallade det "den bästa stunden på dagen" och beslöt mig för att göra som hon.

Så, där stod vi. Vi lyssnade på när grannen hade sex i lägenheten bredvid. Man kunde ställa klockan efter dem. Varje dag, samma tid, samma procedur, samma publik förutom idag, då jag också stod där.

Vi lyssnade och lyssnade, våra händer fann varandra och helt plötsligt så slutade dunkandet. Tess öppnade sakta ögonen log snett mot mig och gick ut ur rummet. Jag stod kvar.

Jag stod kvar när Tess kom tillbaka in med jackan jag kommit för att hämta. Nytvättad och fin. Vår relation blev aldrig bättre än så, även om vårt möte med grannens samlagsljud som bakgrund bara var början så var detta höjdpunkten. Där, i hennes vardagsrum, peakade vi.

Hennes kaffe var uselt.

ENAD FRONT MOT KAMELTÅR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

BUSSOLA RUNT STADEN

Hon var alltid lika fint klädd.

En kvinna alltid beväpnad till tänderna. Om det inte vore för att hon var sjukligt glad i Bussola så hade hon varit en klar 10. Men det visste jag inte när vi inledde vår intensiva love-in.

Vi hade varit ihop i typ 2 veckor och hon hade ätit tonfisk-pizza varje dag. Hon luktade gott men tanken på all tonfiskpizza hon kastade i sig störde mig och när jag en gång börjat känna obehag inför hennes pizza konsumtion så fanns det ingen väg tillbaka.

Men hon luktade gott. Trots allt.
Men hon smakade illa. Fy, f-n.

På 15 dagen så var jag tvungen att be henne äta något annat. Kan inte påstå att jag ångrar mitt tilltag men det tantrum av anklagelser och galenskaper jag fick över mig stod inte alls i relation till min näpna önskan om NY KOST FÖR HENNE. Men jag skulle veta hut, "hur fan, vågar du lägga dig i vad jag ska äta?".

Det blev inte ens ett gräl. Det var slut inom en timma. Och nej, det var INTE den speciella tiden på månaden. Hon var bara galen.

Och så vitt jag vet så sitter hon där än, på den där lilla pizzerian i kvarteret hon bor och äter sin pizza.

Jag vet vad hon heter men jag kallar henne Tess.

ENAD FRONT MOT BUSSOLA

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

JOBBANSÖKAN

Kan du som anonymt skrivit och sökt jobb höra av dig igen med ditt namn.
Du skickade din ansökan genom en bekant och glömde att berätta vad du heter och vi vill inte kalla dig Tess.

/SN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

TVÄTTA MINA KLÄDER

Har tennisarm. Sådan där man får när man sitter vid datorn lite för mycket.

Klockan var väl nästan 15.00 och jag var på väg hem efter några timmar på jobbet. Det står en kvinna med skor som inte alls passar henne vid dörrarna där jag går på T-banan. Jag blev nyfiken och hon är vacker. Hon har en charmig uppsyn och hon rör sina händer som om hon visste hur man lagar mat och vem gillar inte mat?

På fötterna har hon ett par svarta ballerinas. Ser märkligt ut, då hon har långa ben, muskulösa lår och halvsmala, långa vader. Hennes ganska långsmala fötter ser ut som om de sviker henne och hennes skor får det att svänga till i huvudet på mig. Rummet böjer sig.

Ofta är det så: defekter kan göra att du ser sådant du inte skulle upptäcka annars. Det var första och enda gången ballerinas har haft den inverkan på mig. Jo, och den där gången jag trodde jag träffat Pocahontas men det är en annan historia.

Att tala om ett par ballerinas som en defekt är svagt. Jo, jag är väl svag och den här dagen var jag svagare än vanligt.

Precis när tunnelbanan bromsar in för att stanna vid en station så vacklar hon till som om hon förberedde sig för att kliva av. Vikten förs i en halvmåne över till andra benet och ett darr, som en el-stöt som vandrar från höften och uppåt gör att hon hittar balansen åter men, då är det som om hennes hjässa tar en extra sväng runt metallröret i cirkusen vid dörrarna på T-banevagnen och ur hennes mun flyger en spya och landar på min jacka.

Hon sliter tag i mig och vi hamnar på perrongen. Hon skrattandes och jag ganska förvånad. Hon vill att jag ska ta av mig jackan, hon vill ta med den hem till sig för att tvätta den. Jag säger naturligtvis nej, men tar av mig jackan då den stinker ganska duktigt. Hon insisterar, sliter jackan ur mina händer och säger hej då.

Jag undrade vad som hände och säger farväl till jackan.

Det går nästan en vecka. Jag tänker inte mycket på varken jackan eller hon som spydde på den men hur som så stöter jag på henne på väg hem en natt.

TESS: Hej!
SN: Hej, Hej.
TESS: Din jacka är ren! Kom och hämta den när du vill!
SN: Du skojar...
TESS: Nä, den är ren nu.
SN: ...kan jag komma när jag vill?
TESS: Ja, det med. Kom nu? I natt?
SN: Nä. Men jag kommer i morgon eftermiddag.
TESS: Fint, ska göra fint hemma för dig.
SN: Nä, gör inte det. Nä, gör inte det. Nä, att få tillbaka jackan är fint nog. Hade sagt adjö till den.
TESS: Jag spydde på dig för att få en anledning att prata med dig.
SN: Uhm, vá?
TESS: Jo, jag ville...
SN: Jo, så klart. Du var för blyg för att prata med mig men tillräckligt familjär för att spy på mig?
TESS: Ja.
SN: Ok, vi ses i morgon.
TESS: Hej då.
SN: Hej, Hej.

ENAD FRONT FÖR SAMSUNG AG+

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

SKONILSSON GPS

En av de trevligaste aspekterna med att skriva denna blogg är det stora gensvaret. SKONILSSON har fått mail från alla möjliga, stora som små.

Frågor, recept på kvällsmat, dessert-tips, återförsäljare som vill komma förbi och visa nya sulor, fetischister som undrat vilka skor som är hetast, listan kan göras oändligt lång. Den märkligaste frågan var nog den om vilka byxor vi har på oss när vi jobbar.

SKONILSSON har dessutom fått nya bekantskaper som hänger runt här och till vår stora glädje, kommenterar. Tack, ni gör vårt liv bra mycket bättre än det borde vara. :) <— SKONILSSONS första smiley.

Jag vill å det grövsta dementera att vi bedriver bordell. Det är ingen dum idé (tack, du vet vem du är) men innan vi har skaffat oss ny kaffemaskin, klarat av mässan i Sydney och ev. infört den nya sko-policyn så lär intet nytt hända. Diskussionerna gick dock varma idag vid frukosten och en snabb undersökning visade att det finns ett visst kundunderlag. Det är lockande då detta skulle bli den första bordellen av sitt slag i Sverige och det skulle vi bli väldigt stolta över.

Vi fick ett mail som önskade en låt. Ta-da. Summer Nights från Grease. Håll till godo min sköna.

Ni som skrivit och berättat att ni luskammar skoaffärer över Stockholm för att träffa oss applåderar vi. Det är verkligen roligt att höra att ni vill träffa oss. Ingen har dock klivit in här och hälsat på oss än. Jo, en har kommit förbi. Det visade sig att en man känt igen sig på beskrivningen som "rödflammig". Han kom hit och undrade vad "fan" vi menade. Naturligtvis nekade vi. Nu lär han väl komma tillbaks imorgon. Vi kommer neka igen. Livet är kul.

Tess hörde av sig och undrade om det var henne jag menade. "Jo", sa jag. "Men varför skriver du att jag heter Tess?", sa hon. "Äsch, jag vet vad du heter, men jag kallar dig Tess", sa jag. Hon skrattade inte.

ENAD FRONT MOT MÄN SOM HATAR KVINNOR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

SKONILSSON & ARBETSSKADOR

Jag hade för vana att ta mig till gymmet tidigt för att göra ett av de där passen kroppen mår så bra av. Efter att ha gått igenom ritualen med uttorkande dubbel ristretto, 2 dl vatten för att kompensera och lätt jogg för att få igång blodet och ledvätskan så insåg jag att en högstadieskola hade någon slags utflykt på mitt gym.

En av instruktörerna extra-knäcker som gymnastiklärare och tyckte det var en bra idé att ge deras budget lite förspel inför post-gymnastik-eran som infaller någon gång efter att åk 9 är till ända. Han tänkte väl att om bara 3 eller 4 av de här unga svart-håriga-emo/ brunett-rosa-mjukis-byxor/ blonderade & vaxade/ sött-parfym-luktande/ basket-spelande/ trasiga-väsk-bärande/ sneakers-samlandes/ långärmade-gitarr-spelandes ungdomarna skaffar sig gymkort nästa sommar så må det vara hänt att de som redan är kunder tycker sisådär om målbrotts "ÖHHH" och jordgubbsdoftande fnitter.

Jag blir rörd av att se dem. Men jag blev störd av hur jag reagerade.

Precis på väg in i ZONEN som gör att träningen glider på som om i trans så upptäcker jag på något sätt - med ledvätskan precis tillskyndandes - att det har skapats ett HAV av skor där de presumtiva gymkortsinnehavarna har dragit fram.

Ni som läst er Douglas Adams och minns hur man lär sig flyga förstår vad jag menar.

Jag chockar mig själv (och skrämmer säkert en och annan högstadie-elev) genom att i trans, den jag hade byggt upp för träningen, börja plocka ihop skorna i par och placera dem snyggt längs med väggen i prydliga rader och i storleksordning.

Jag gör det snabbt och effektivt. Lätt och smidigt, jag är ju lagom uppvärmd och istället för att sluta när jag upptäcker vad jag håller på med så hör jag mig själv säga, "herregud, de här skorna skall inte människor som fortfarande växer ha på sig".

Man brukar säga att man inte ska ta med sig jobbet hem. Jag brukar säga: man skall inte ta med sig jobbet till gymmet.

Detta är den enda incidenten jag haft av detta slaget. Jag måste ha varit på gränsen till vad de kallar utbränd men jag vet att jag var helt körd av anledningar som inte bara vara arbetsrelaterade.

Jag hade precis träffat Tess och hon tog både tid och kraft, mycket av båda och hon var mer än lovligt galen; sådant kan vara vidrigt attraherande i vissa stunder av livet. Jag tror hennes sätt på något sätt smittade av sig och det där havet av skor, ristretton och söta parfymer helt enkelt utlöste någon märklig arbetsskada.

Tess berättar jag mer om en annan gång men vad jag tog med mig från denna incident var att en lätt uppvärmning innan arbetspasset är en god sak. Det finns kanske inget värre än att se kollegorna KNÄA utan uppvärmning. Men det är också en senare fråga.

ENAD FRONTALLOBEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!