SMAKLÖST MED PETER

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SMAKLÖST MED NICKLAS

Jag har en samling köksknivar som inte går av när man hackar.

Min kusin träffades av blixten när hon skulle fria till sin kusin. Hon friade inte och min kusin hon skulle fria till friades. Jag har alltid undrat vad som skulle blivit av min kusin, den som inte kunde fria, om hon kunde friat. Vad hade hon gjort om hon överlevt blixten?

Man får sig alltid historier till livs och allt som inte är en historia är en pjäs. Om min kusin varit en aktris i en pjäs. Då dog hon på scenen. Varför ska man då komma tillbaks för att se samma pjäs?

Det är lite som med porrfilm. Men där dör de i det lilla mest hela tiden. La petite morte est tout.

Voilá.

ENAD FRONT MOT NICKLAS KNIVAR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

SKOna HENNES BARA FOT

Sällan har någon gått så mycket utan att komma en meter.
Sällan har någon varit så mycket i steget utan att våga ta klivet.
Sedan dag ett har det varit mannens uppgift att visa vägen, men äntligen får en kvinna äran att leda oss!

Vad har då mannen vi alltid sett på med beundran gemensamt med kvinnan som nu tar täten?
Vad skulle kvinnan belönas med som mannen aldrig fått?
Givetvis är det skor!

Chefen är gladare än någonsin, springer in och ut ur butiken och ”visar hur hon skulle se ut högst upp på stolpen”
Det var roligt första, andra, kanske tredje gången. Men inte nu efter snart en vecka.

- där går hon
- där kommer hon
- där gick hon

ska man nu lägga en halv miljard på att sätta FRU GÅRMAN på display inför hela svenska folket så borde man ha passat på att slå ett slag för skon. En vacker sko med hög klack. En sexig sandalett med fint spänne.
Man skulle ha gett oss förbipasserande något att glädjas åt.
Kanske skulle man göra skylten magnetisk så att det går att byta ut hennes skor varje månad.
Bryta övergångsställsstressen.

ENAD FRONT MOT STILLA KVINNOR


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

DAGISPESTEN

Efter att ha jobbat fackligt lokalt i några år så tröttnade min kollega på att hoppas på kollektivavtalen. I separata förhandlingar så har han nu men chefens medgivande drivit igenom Snortillägg eller AFFADP (Avtal För Förebyggande Av Dagispesten).

I korthet så går det ut på att under riskperioder av influensor, halsfluss och andra virus och/eller bakterie sjukdomar som påvisats florera runt om de kommunala daghemmen i området så har vi AFFADP-tillägg. Vi är oerhört nöjda med att på detta sätt kunna kompensera oss för våra ev. inkomstbortfall i sjukdomstider.

Vår chef är också lyrisk. På något smalt sätt så tror hon att hon skall kunna dra växlar på detta då det "alltid är fördelaktigt att ligga i förändringens framkant".

Jag är mer osäker. Att betala extra för något man redan betalar extra för borde vara dåliga affärer? Hur som, jag och en annan kollega har redan bestämt oss för att ge bort vår inkomst som kommer från AFFADP till Rädda Barnen. De behöver pengarna mer än vi gör.

ENAD FRONT MOT SNOR I NÄSAN


Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

RÄTT PÅ HANDEN GER BRA VINST

När jag var liten och det började bli kallt ute, precis som nu så blev man ständigt matad med propaganda om hur mycket kroppsvärme i procent som lämnade kroppen och hur snabbt det gick.
Det har fått mig att tänka på ålderns höst.
Allt snack om global warming, växthuseffekt, isar som smälter, glaciärer som fanns för en vecka sedan bara för att ha gått upp i rök.

Om nu 70% av kroppsvärmen försvinner upp ur huvudet så borde vi gå på händer.
Om potatisen har ett dåligt år så borde arbetslösa få gå på händer på potatisåkern.
Om ölpriset stiger till följd av dålig skörd så ska bonden tvingas att värma jorden med sin skalle.

Som ni säkert redan nu förstår skulle detta se helt galet ut, att hundratals gick runt på händer för att rädda potatisen eller säkerställa tillgången av öl på systembolaget.
Inte bara för att det gick runt på händer utan för att de inte bar handskor.
Vi har tänkt en del på detta faktum här i butiken och har kommit fram till en slutsats.

Handskorna måste onekligen kunna sättas på utan problem, det utesluter ju genast skosnöre.
Kardborre var på tapeten ett tag men det skulle innebära irritation på läppar och tung efter ett tag.
Då återstår bara en förenklad variant av sockerplast, fast med greppvänliga broddar, som ”träs” på händerna varpå man med munnens hjälp suger ut allt luft.
Vi tog fram en prototyp som presenterades för en tillverkare i Slovakien, där gick vi bet och nådde framgång i Asien (återigen).

Vi har skämtat en del om handskorna i veckan, skulle detta innebära en ny era för handtrallan?

ENAD FRONT FÖR TRALLANDE

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

EXTRAKTIONSTIDER & TOABESÖK

Idag hände en märklig sak. Min lilla presskanna hade precis fått sig en omgång La Ceja Supremo, Colombia - jo, ni som kan era latinska språk ser ju märkvärdigheten i kaffets namn men jag antar att det beror på att kooperativet heter La Ceja och att "blandningen" är Supremo. Hur som, detta ursprungskaffe rostades av de ljusa bönornas tillbedjare och syrans eviga riddare, Da Matteo i Göteborg.

Kaffet skall dra ca. 3-4 min. Precis när jag häller på vattnet (som förövrigt silas igenom filtret under fuktningen av kaffet i kannan, gör inte alla det?) så blir jag varse att jag måste gå på toa. För att inte riskera överextraktion så tar jag med mig min kaffekopp och lilla Bodum och ställer dem på golvet framför mig medan jag gör nummer 2. Precis vid 3.22 min börjar jag långsamt att pressa vattnet igenom bönorna en sista gång och häller upp allt i min lite större kaffekopp. Mugg heter det väl då.

Så där satt jag och smakade av detta mysiga kaffe som hade med sig en trevlig mjuk rostkaraktär, lite brynt majs, en släng mandelsmör och lite touch av blodgrape. Eftersmaken drog lite mer mot bitterpomerans men lyfte upp i näsan och fick mig att se det där smörebrödet med solrosfrön jag åt sist jag var i Köpenhamn. Kaffet var runt men med karaktär. De flesta skulle nog tycka det smakade just kaffe, och jo, det här har det där "vanliga" karaktäristiska Colombianska, som är så omtyckt, fast mer definierat och det vågar visa känslighet i all sin fasthet. Utan att bli sorgset.

Det var det bästa kaffet jag druckit på muggen.

ENAD FRONT MOT UNDERHÅLLNINGSINDOKTRINERINGEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

 

FY FAXEN

Av någon anledning så ville mannen framför mig inte backa. Han hade ett krav. "Jag måste inventera era gamla kontorsmaskiner - det här är order uppifrån".

Min CHEF skickar aldrig springpojkar då jag har en känsla av att hon vill styra sitt imperium "hands on". Hon kallar det "management by walking in good shoes". Jag skrattade de första 3 ggr. Nu hånglar jag hellre upp henne än hör henne dra sina gamla management-vitsar.

Mannen gav sig inte så jag visade in honom i skrubben där vi förvarar lite äldre kontorsmaskiner. Någon dator med 16 MB RAM, en TV som kasserades då fjärrisen dog och en fin gammal kassaapparat som fungerar alldeles utmärkt men som man, enligt lag, måste använda hörselskydd för att operera.

Bland bråtet hittade den nitiske inspektören en faxmaskin. Han mumlade något om bläck (laser - what da fuuuck?) och om batterier och urban mining. Han hade hur som helst en hangup på denna apparat.

Han tar upp den. Kopplar den till ett vägguttag och börjar pilla runt på olika knappar. Helt plötslig så börjar skrället att väsnas och ut pruttar ett fax. Det är 6 år gammalt - lite innan chefen började med "management by walking in good shoes" - nä, jag skrattar inte. På faxen står texten "TILL JOHN: TACK FÖR IGÅR. DU FÅR HEL SEM. ERS & 2 MÅN LÖNER. DU ÄR HÄRMED UPPSAGD. RÄKNA EN AV MÅN. LÖNERNA SOM UPPSÄGNINGSTID. TACK IGEN FÖR IGÅR MEN NEJ TACK. CHEFEN"

Ut kommer alltså en uppsägning, per fax till JOHN. Men på något sätt så försvann det in i faxens mörka skrymslen och av alla faxar som finns så hade just vår en cache som kunde klara av tidens tand.

JOHN jobbar fortfarande hos oss. Han visste inte att han blivit uppsagd och CHEFEN måste ha dragit sig för att dra det hela personligen och bara försökt gå vidare. Men säkert är att hon dragit lärdom av detta totala fiasko till ledare. Nuförtiden gillar hon personliga möten, konfrontationer och konflikter "up close". Att faxa något man kan säga över en trevlig lunch på tu man hand är inte hennes stil. Inte nu.

JOHN har pratat om förändringen i CHEFENS attityd från "the old days" och svaret till förändringen var alltså detta. Ett fax behöver inte komma fram för att få saker gjorda. Fråga TOBBE. Vi satt alla och tittade på faxen i väntan på ett likadant till honom. Det kom inget.

Telefonen ringde. Det var till JOHN. CHEFEN ville prata med honom. Inventering.

Man får aldrig glömma att folks byk alltid är lite trassligare än man någonsin kan tänka sig. Och lite till. Och lite till.

ENAD FRONT MOT SMÅ HÄSTAR

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!