onsdag 27 februari 2008

RAMBO SKONILSSON

Som ättling från Rimbo, eller iaf i närheten av Rimbo så faller det sig naturligt att det ordlektes friskt som ung när Rambo var på tapeten. Nu ter sig ordlekarna dumma.

Sylvester Stallone formade inte bara en hel generation unga män & kvinnor som lekte torrhångel i källaren med de som fanns att tillgå. Han formade dessutom en stor del av deras utrikespolitiska skolning. Tack och lov så finns det andra filmer som utbildar unga (främst män, varför alltid dessa män, män, män?) nu. T.e.x den tyska filmen Die Hard och den spanska Misión Imposible.

Ikväll hade Skonilsson det stora nöjet att bege sig till biografen för att än en gång få sig en uppdatering av det politiska klimatet. John Rambo föreläste och biljetterna var bjudgodis. Att blogga lönar sig.

Från att på 80-talet fått sina idealistiska drömmar om staten och det goda krossade så har Rambo nu gått hela varvet runt och hamnat i den privata sfären. Nu gäller inte kamp för flaggan, idealen och nationen utan det som driver våra nya blodiga hjältar är personliga motiv och personligt ansvar för och i sitt eget liv.

Rambo går t.o.m så långt att han ser sig själv i den oskuldsfulla unga blonda kvinnans ögon. "Go Home!", säger han och inser i ett ömt ögonblick att han identifierar sig med denna unga kvinna och vill beskydda henne. Det är platoniskt, en hjälte som Rambo måste vandra ensam genom livet men i henne ser han sig själv, på väg mot Vietnam.
Ensam eller inte så vet han vem han är, gör vad han gör och han gör det som ingen annan. Han kör allt i botten.

Mitt i vad som blir en makalöst detaljrik blodig röra, med flygande huvuden, bröstkorgar som sprängs till atomer och kroppar som inlindade i inälvor rullar ned för sandiga sluttningar, mitt i all denna röra - där den enkla sanningen att alla kommer döda om de måste, etsas in i nästa generation Rambo-studenter - mitt i detta så hittar Rambo sig själv. Slutar fly och längtar hem till en - brevlåda.

Det stora har blivit litet. En insikt i tiden.
Ni som var med minns kanske att Rambo lät sig kallas mujahedin av talibaner när han befriade Afghanistan, sedermera "terroristernas hemvist", från ryssarna i Rambo III.
Nu gör Rambo en insats på munkarnas sida men utan att tänka på politiken. Han gör det för att han såg sin egen oskuldfullhet i den vackra blonda unga kvinnans lockiga hår och ögon. Hade man satt på henne ett rött pannband hade hon sett ut som Björn Borg eller iaf en av tjejerna i Björn Borgs underklädesreklam.

Skorna då? Rambo hade genomgående en traditionell syn på vad ett par äventyrs-skor ska stå för. Redan i första scenen så kliver Rambo utan en tanke på fuktigheten som kommer uppstå rakt ned i en flod bara för att bevisa att det självreglerande och ventilerande systemet fortfarande fungerar mycket väl. Skonilsson kunde dock inte sluta tänka på snuvan han måste få av att ständigt trampa runt i fuktiga tvättsvampar av läder.

Om jag hade fått bestämma så hade hans skor varit gjorda av ett modernt vatten-avvisande material och en post-modern gummiblandning med speciellt framtagen greppfunktion i djungelklimat.

ENAD FRONT MOT EGOISM

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!

BloggRegistret.se

Inga kommentarer: