SKONILSSON & ARBETSSKADOR

Jag hade för vana att ta mig till gymmet tidigt för att göra ett av de där passen kroppen mår så bra av. Efter att ha gått igenom ritualen med uttorkande dubbel ristretto, 2 dl vatten för att kompensera och lätt jogg för att få igång blodet och ledvätskan så insåg jag att en högstadieskola hade någon slags utflykt på mitt gym.

En av instruktörerna extra-knäcker som gymnastiklärare och tyckte det var en bra idé att ge deras budget lite förspel inför post-gymnastik-eran som infaller någon gång efter att åk 9 är till ända. Han tänkte väl att om bara 3 eller 4 av de här unga svart-håriga-emo/ brunett-rosa-mjukis-byxor/ blonderade & vaxade/ sött-parfym-luktande/ basket-spelande/ trasiga-väsk-bärande/ sneakers-samlandes/ långärmade-gitarr-spelandes ungdomarna skaffar sig gymkort nästa sommar så må det vara hänt att de som redan är kunder tycker sisådär om målbrotts "ÖHHH" och jordgubbsdoftande fnitter.

Jag blir rörd av att se dem. Men jag blev störd av hur jag reagerade.

Precis på väg in i ZONEN som gör att träningen glider på som om i trans så upptäcker jag på något sätt - med ledvätskan precis tillskyndandes - att det har skapats ett HAV av skor där de presumtiva gymkortsinnehavarna har dragit fram.

Ni som läst er Douglas Adams och minns hur man lär sig flyga förstår vad jag menar.

Jag chockar mig själv (och skrämmer säkert en och annan högstadie-elev) genom att i trans, den jag hade byggt upp för träningen, börja plocka ihop skorna i par och placera dem snyggt längs med väggen i prydliga rader och i storleksordning.

Jag gör det snabbt och effektivt. Lätt och smidigt, jag är ju lagom uppvärmd och istället för att sluta när jag upptäcker vad jag håller på med så hör jag mig själv säga, "herregud, de här skorna skall inte människor som fortfarande växer ha på sig".

Man brukar säga att man inte ska ta med sig jobbet hem. Jag brukar säga: man skall inte ta med sig jobbet till gymmet.

Detta är den enda incidenten jag haft av detta slaget. Jag måste ha varit på gränsen till vad de kallar utbränd men jag vet att jag var helt körd av anledningar som inte bara vara arbetsrelaterade.

Jag hade precis träffat Tess och hon tog både tid och kraft, mycket av båda och hon var mer än lovligt galen; sådant kan vara vidrigt attraherande i vissa stunder av livet. Jag tror hennes sätt på något sätt smittade av sig och det där havet av skor, ristretton och söta parfymer helt enkelt utlöste någon märklig arbetsskada.

Tess berättar jag mer om en annan gång men vad jag tog med mig från denna incident var att en lätt uppvärmning innan arbetspasset är en god sak. Det finns kanske inget värre än att se kollegorna KNÄA utan uppvärmning. Men det är också en senare fråga.

ENAD FRONTALLOBEN

Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!