Inget skulle kunna hålla henne tillbaka. Ett raid längs upplysta trähyllor senare var hon redo att ta med sig sina nya skor ut. De tog sig till Vickan på galej - hela natten.
Dagen därpå står kvinnan i vår dörr igen. Hon har ett par trasiga skor i handen. Det är inte de skor hon köpte hos oss. Vi för inte de skorna här. Likväl ville hon reklamera dem.
Efter en lång och ganska hetsig diskussion så gifte sig en av våra kollegor - vi kan kalla honom MATS - med kvinnan ifråga. Vi andra frågade oss, "hur är det möjligt?".
Vad är det med kärlek, skor och klackar som gör att män och kvinnor förvånar sig själva, om och om igen? Det är vackert.
Nuförtiden drabbas MATS av en hjälplös melankoli när denna dag kommer på tal. Nu har, "hur är det möjligt?" blivit ett mantra för honom. Det är sorgligt.
"Hur är det möjligt?", är en sådan taffligt ställd fråga. "Varför inte?", räcker bra. Vi borde ha glatts åt hans heta lycka och nu kan det inte göras ogjort. Men nästa gång någon vill byta ut fel skor, då jävlar i min låda. Då ska vi sjunga heja-ramsor som Curva Nord.
Tror vi är lite melankoliska idag iaf. Tur att det bara är måndag en dag i veckan.
ENAD FRONT MOT SMÅAKTIGHET
Klicka & Gå med i kampen för en bättre skokultur!
måndag 3 mars 2008
BARA EN MÅNDAG I VECKAN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
*skrattar* hur är det möjligt :;)
komménterar inte alla bloggar vissa är inte uppdaterade heller ;)// Monica
Hahaha! ni är härliga där i malmköping....(?)
*ute å cyklar förmodligen*
//grannfrun.
bananer från måndag bra'
Allt är möjligt...
Mats kan vara ett levande bevis på det..
Pok
Malla
Hur är det möjligt?
jahaha du...:P
Skicka en kommentar